En liten kort historia om ett litet frö som inte visste att det bara skulle växa till ett litet trä, för att sedan dö. Det handlade egentligen om en liten tant som samma öde väntade, Ja det är sant! Han som först såg det var en liten sparv, han var hungrig och skulle äta men tappade sin larv. Trädet skulle fällas när sparven satt i topp, det var bara ren tur att sparven hann ta ett hopp. Så är det i livets långa lopp. Trädet sträckte sig ändå upp i skyn. Jag överdriver inte det var en vacker syn. Vid roten stod vår lilla tant och frös, detta trädet skall jag elda sa tanten och fnös. Hon ett hugg i trädet hann göra innan hon föll på sitt öra. Vilken otur att hon hamnade på vårt lilla trä. I fallet bröt hon ryggen för att sedan dö. Trädet knäcktes och gick i tu. Tanten gav i från sig ett gnu. Trädet bröts mot tantens kind. Sparven som berättade det, han var blind.