Rotlösa Klockarevägen
Vägen hem var asfaltskrapad
Skolan tegelröd
Försvann från synfältet bakom de bruna loftgångshusen
Nog väntade värmen i hem nummer tjugo
Sparsmakad men oändligt rik omtanke
Men minns jag rätt om avsmaken
Bakom pensionärparets köksgardiner?
För fattigbarnen tycks anarkistiska
Och skrämmande jordfasta, ärliga
Jag valde dock stegen
Bakom nyponbuskarna
Mot husgaveln till
För att slippa synas, tillverkas
I deras spegelbild
Det enda sanna, tror jag,
Kommen ur barndomsgårdarna,
Var den våldsamma urkraft
Reflektionen tillslut
Ändå skapade…