Hö trur'u, sa Kalle, öm vi skulle betala,
båd för maten vi åt, å för dreten vi släppte
Då skulle de nok vare vackert i vala
å di snikne gå kring med den röva di täppte.

Men en skulle va tvugne å ge nåe gratis
Kanske klippkort te dasset sju gånger i vecke,
å festa en då möcke fläsk å potatis,
Så kunde ju hända för möcke en läcke.

Men den rike som og kunde maten si köpe,
han kunde ha rå å sig köpe frå korten
som den fattige spart så han sen kunde löpe
åsta ner te dasset å släppe ut lorten.

Å dretiskt fördela resjusjer te alle
ä ju bätter än dretpolitiken di töla
Så tänkte en, denne nu salige Kalle
Om handel me rätter te rövsläpp från höla.