Det var när jag tappade greppet
som bitar av mig
åter
rasade isär

Konturerna i mitt leende dog
när ögonen
glömde
att de kunnat se

Kroppen likt en damm
med karpar
en damm
som sakta växer igen

Ingenting direkt motbjudande
mer en naturskiftning

Mina tankar
vågar sig sällan fram
för
att beröras av livets mening

Planeringar väntar på övertid

Och jag vet inte vem jag är
eller vad jag ska gestalta

Rädslorna är likt
maskiner
som fallande
dödat ursprunget