Fan kärlek är både de finaste och ondaste som finns när man hittar kärlek är man så jävla glad men det är inte alltid ens kärlek älskar en tillbaka och de är det jag inte vet om min gör det ända jag vet är att hon tycker om mig men tycker om en annan mer och det är då jag mår skit, mitt hjärta har fått så många hugg genom åren att det snart inte går att hugga något mer i. Fan jag hamnar bara i en mörk dal som jag får krypa mig igenom helt själv och den tycks aldrig ta slut men när mitt hopp är slut så sträcker en av mina kompisar ut handen och hjälper mig att stå att få gå. han drar ut mig ur den mörka och ensamma dalen och jag är fri men fast att jag har kommit ut ur dalen så är mitt hjärta krossat och mina kompisar börjar tröttna på att dra upp mig ur dalen hela tiden så hur blir det sen när dom har fått nog ? Jag sätter mig och gråter för den ondskan som kärleken innehåller och undrar om jag ska lätta mina kompisar från den bördan att dra upp mig ur dalen hela tiden att bara göra slut på allt men det goda med kärleken är för bra. 1 sekund av kärlek är bättre än en livstid i den mörka dalen helt själv ! Den här skrev jag till min Älskade ERIKA när hon sa att hon var kär i en annan. <3