Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Ville testa skriva lite igen. Hmm. Det här svarta lejonet har sutti fast i huvudet på mig ett tag nu, så jag ville bara göra nånting. Det skall vara en varm mystisk berättelse. Eller det är vad jag tänkte när jag skrev iaf.


Mannen som gick ut på Natten

"...
Det kom in en liten pojke med rufsigt sandré färgat hår, ridandes på ett svart lejon, stort som en förvuxen ponny. Siluetten som blev av den skinande solen utanför tedde sig en smula märklig i dörrhålet.
Lejonets man var lika rufsigt som den lilla pojkens hårtuffs och de såg ut som om En själ bebodde två olika kroppar. I perfekt harmoni gled pojken ner för lejonets sida, samtidigt som det stora kattdjuret mjukt satte sig ner på tröskeln. Glasdörrarna svajade lite lätt i dörrkarmen när en havsbris for förbi i den lövskuggade trädgården och man kunde bevittna när ljuset och skuggorna lekte över gräsmattan.
Den lilla pojken trippade över det nötta trägolvet fram till den över hundra år gamla fåtöljen. Mannen som satt i den var mörk i hyn och pryddes med ett tjockt lockigt brunt hår som knappt skymde öronen, där det hängde tunga ringar utav rent guld, ett i varje öra, säkert över hundra år de också.
..."




Fri vers av Soome
Läst 124 gånger och applåderad av 1 personer
Publicerad 2012-02-09 18:27



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Soome