Häromveckan kunde jag läsa och höra att programmet Karlavagnen i P4 skall förnyas, och att flera av dagens programledare kommer att bytas ut. Efter lite rotande hittade jag idag en artikel i UNT, som gav mig lite mer kött på benen.

Grundidén verkar vara att programmet skall få en tydligare orientering mot dagsaktuella händelser.

Jag skulle kunna argumentera att de direktsända samtalen i Karlavagnen hela tiden använder sina dagliga teman som utgångspunkt för att på olika sätt diskutera dagsaktuella händelser, stora som små. Men det är klart, om nyhetsändningen svämmas över av någon vettvilling i Oslo, i trafiken eller i politiken, så är det ju inte säkert att just samma händelse diskuteras i Karlavagnen, om dess tema för kvällen råkar vara t.ex. "muséer".

Men jag skulle vilja vrida prismat en aning, och se på det hela ur ett annat perspektiv:

Orsak vs. Verkan eller
Skapande vs. Offermentalitet

Nyhetsredaktioner arbetar ständigt med att värdera, sålla och sedan presentera en filtrerad bild av verkligheten. I många fall är deras viktigaste drivkraft att locka så stor publik som möjligt. De tvingas välja bort mycket information. Om man på fyra-fem minuter i radion skall berätta om det viktigaste som hänt under de senaste 12 timmarna, så räcker utrymmet bara till de allra största sensationerna, till de kraftigaste avvikelserna från det normala. Eftersom slagvidden från det normala är så långt mycket större åt det negativa hållet, så tenderar en genomsnittlig nyhetssändning att få en rejäl slagsida mot just avarterna i tillvaron.

Den som ensidigt, okritiskt och kanske rentav tvångsmässigt insuper dessa nyheter skapar sig sedan en världsbild som huvudsakligen består av negativa avvikelser från det normala. Han eller hon lever sig in i denna filtrerade världsbild och diskuterar den med sina medmänniskor. Mycken mänsklig energi används för att på så sätt underhålla den världsbild som nyheterna förmedlar. Om Rhonda Byrne i boken "The Secret" har rätt, så leder denna nyhetsfixering till en ond cirkel, där vi gemensamt skapar just den onda värld vi egentligen inte vill ha.

Privat slutade jag för några år sedan jag att regelmässigt konsumera nyheter. Nog händer det att jag tittar eller lyssnar på dem. (Och i samband med det skandalomsusade valet till ryska Duman i december fastnade jag för en tid ganska rejält i nyhetsträsket.)

Jag har märkt att om det är något jag  verkligen behöver få veta, så nog hittar den information fram till mig ändå. Men jag har alltså givit mig förmånen att i större grad själv forma min egen världsbild. Grundpelarna i den världsbilden är Värme, Medmänsklighet, Hjälpsamhet, Glädje, Energi, Skapande och Livslust, och faktiskt även Lyckliga sammanträffanden och Tur i största allmänhet.

P4 Karlavagnen, som programmet sett ut de senaste åren, har hjälpt mig att bygga min positiva världsbild. Programmet är en kavalkad av personligheter, som Lever, Bryr sig och Kommunicerar. Det har varit underbart att ha tillgång till denna fors av Liv, modererad och kommenterad av de varma och starka personligheterna till programledare, stödda av underbara redaktionsmedlemmar.

Så, visst är jag lite orolig för hur programmet P4 Karlavagnen kommer att bli efter att det förändras. Om jag känner att det i alltför hög grad blir ett bihang till nyheterna, så får jag väl leta efter andra ställen att förankra mig själv i verkligheten.

TACK för allt som Karlavagnen, dess redaktioner och programledare givit mig.
LYCKA TILL i det fortsatta arbetet (både till dem som får gå, och till dem som nu skall försöka göra något ännu bättre).
Och: Var inte rädda att gå tillbaka till det format vi alla redan lärt oss att älska. Vi behöver skapa så mycket utrymme vi bara kan för det medmänskliga!

Tor-Björn Fjellner
Bahrain 2012-02-16

--------------------------
Bilden är en bearbetning av
http://commons.wikimedia.org/wiki/File:Karlavagnen.jpg,
som donerats till publika domänen av wiki-användaren Oshifima.