...förvirrade och litet vilsna människor.
En sådan där människa som bara för
att tekannan står bredvid kastrullen
hon häller havregrynen i kannan istället

för i kastrullen för att koka gröt. En sådan
människa har ständigt mer en än sak
att tänka på och gör det då så intensivt
att den där autopiloten som är på, visserligen

är ganska rätt ute men lätt splittrar sig
vid ljudet av sopbilen eller hissen som går.
Det är för att autopiloten är på som jag kan
gå av bussen och komma ända hem utan

att minnas min väg från centrum och fram till
dörren i huset där jag bor. Det är därför jag
råkar posta breven i fel låda, de till Tyskland

och Australien hamnar med dem inom Sverige
i samma låda. Jag är inte riktigt med när
ryggradskänslan sköter det där vanliga som

inte brukar kräva att jag är närvarande till
hundra procent. När jag egentligen bara
skulle gå iväg och handla lök kommer jag

sedan hem med allt möjligt utan just lök.
Ibland har man varit ute bara för att gå på
bio och äta en burgare i korvkiosken, så
kommer man hem med en kärlek också. För

ibland träffas man i kön utanför kiosken.Så
märkligt som bara det. Det kan också komma
sig då att man träffar en människa som har
mera koll på tillvaron, vilken verkar som född

med både karta och kompass, sådär som man
själv aldrig kom till världen. Ja, eller så går man
på bio och till en helt annan kiosk. Går då
kärleken som helt förbi. Hur ofta jag än gör så

där fel som det gärna kan bli, verkar jag aldrig
som lära mig att ta med isdubbarna när jag skall
gå till apoteket eller plånboken när jag är ute i
naturen och får för mig att prova om isen bär.