jag förblir orörlig som den tunga röda stenen vid kanten av Göteborgs hamn. Jag har vandrat ensam flera dygn och timmar som en vilset djur utan några helst tankar om vad som är rätt eller fel.

Vad härnäst?

Är livets tunga frågor verkligen obesvarade? Och kan jag någonsin få kasta plommon åt dem stora svinen som gömmer sig bakom väggen till byggnaden jag hatar. Allt är som mysterium i mina egna ögon.

Vinden är stilla.

Jag kan ej svara.

Tomt.

Alla tankar tar kål på mig. Jag förstår ingenting och jag är svår.