Jag har gjort alla försök att kunna leva ett anständigt

liv, folkvettig med hyfs och kurage...

Jag orkar inte längre, jag passar inte in någonstans

i denna underliga värld...

Jag älskar... jag älskar så att det gör ont, men vart ska

jag rikta all denna kärlek, mina medmänniskor verkar

inte vilja ta emot den...

Jag önskar så hett innerligt att vi människor kunde

våga visa varandra kärlek, att bli dom vi ÄR...

och att stå upp för det sanna ljuset i våra själar

Jag orkar inte existera i denna tragiska värld, där

mörkret regerar, och där människorna är vilse

i pseudohändelser och illusioner och rädsla

Jag vandrar vidare nu och önskar er alla poeter

all lycka och kreativitet och inspiration, må era

texter öka ljuset på jorden!