Mitt livs start var för kall och hård
Jag fick för lite omsorg och vård
När jag fyllde elva
Började marken skälva
Min pappa begick suicid
Min tillvaro kom på glid
Jag stängde av min sorg
Låste in allt i min bröstkorg
Lärde mej tidigt att stänga av
Som att gräva sin egen grav
För min familj var det att blunda tuta och köra
På ytan ordning men innanför en enda röra
Det höll så länge det höll
Sen ramlade mitt liv omkull
Vid arton var jag en våt fläck
Knockoutad och i däck
Vår familj var schizoid
Vi var invaggade i en falsk frid
Alla tyckte mamma var så stark
Bara det att hon gick på "knark"...
Jag blev svårt ja allvarligt sjuk
Långt ifrån mina sinnens fulla bruk
Men så mötte jag en god fé
Hon fick mej att åter skratta och le
Hon smekte mej med sanning och kärlek upp ur min grav
Tillsammans tumlade vi genom miraklernas ljushav
Även den trasigaste människa går att laga
Så slutar denna annars så sorgliga saga.