Storslagna öppna fält
giv oss år av sorg!

ty,stilla kroppar,
ting, som mist sin själ

oändligt droppande blod
spår efter våld och mord

ty,livlösa torson
pryder nu rostiga fält

stillsam, lurig stämning vi har
år av sorg, passerar oss sakta förbi

tomhet sprider sina rötter i landet
för mycket blod har spillts av stolthet

gräv ner era vapen
striden är över

njuter ni av er seger, mina kära herrar?
ärvde ni respekt, rikedomar och kvinnor?

eller ett brett utbud av spetsade skallar?
en vy, av hur era fiender ligger livlösa
mellan strån av torkat gräs?

Att ni skänkte oss giftiga vatten?
att ni donerade oss en doft av lik?
som sticker oss i näsborrarna?

förargade andar som slingrar sig omkring?
regnet kommer ej upphöra i många sekel

även moln tätar sig på himlens lakan
denne som en gång var klar och blå

Ni borde skämmas mina märkliga herrar
ty, ni tänker enbart på ert välbefinnande!

stolthet och fåfänga bländar er syn!
som marionetter ni har oss i er näve

som en teater
en våldsam pjäs
som ni i tysthet roar er åt