Jag vet att det här inte är någon dagbok. Det är en sporadisk reflektions-logg.

Det är förundrande hur livet går i vågor. Jag är nyligen hemkommen efter en fantasiliknande visit till en annan stad, där jag hälsade på min fina vän som går på Scenskola i denna mycket, mycket lilla stad. Fem dagars dröm.

Jag och M är som systrar. Vi har alltid, sedan vi först sågs, varit ihoptrasslade i hjärttrådarna. Jag älskar henne djupt och intensivt. Hon får mig att leva mina drömmar.

Precis som allt annat i mitt liv är vår vänskap också kantad av sorg och smuts. Ord som inte menades, som liksom kom ur mig fast inte från mig, som under inflytande från onda krafter. Skada det man älskar mest, den största tragedin som kan hända.

Nu är vi vuxna och fria. Jag med mina fysiska och psykiska problem, finner en stor tröst och trygghet i hennes frihetsvildhet.

Vi levde ut våra drömmar på det mest fysiska planet. Älskade i samma säng, delade två unga män. Morgonen efter var vi fortfarande systrar och allt kändes så bra.