Jag känner så mycket innerst inne att jag inte känner någonting,

som om propparna gått... ett sånt starkt inre tryck så att säkringarna gått...

Men jag ber till Gud och jag fokuserar på mina vänner och kärleken, sakta

börjar mitt känsloliv av KÄRLEK, VREDE, SORG, LÄNGTAN, HAT, EMPATI flöda

igen... sakta blir jag människa igen, sakta kvicknar jag till...