Stressen trycker sig på & pressen att fortfarande prestera är som hos en hare som springer för livet med räven flåsandes i nacken. Pulsen ökar så det känns ända ut i ögonen. Jag vet att jag måste sansa mig & tänka lugna tankar, men jag kan inte styra över hur pass mycket stryk kroppen får ta av all denna ilska & irritation som påverkar mig in i benmärgen. Kroppen skriker av frustration efter lugn & ro men också efter att själv kunna hantera dessa situationer som ständigt dyker upp. Jag känner mig mindre & mindre värd för varje gång dessa problem uppstår.
- va är jag för en slags mamma som inte kan hantera dessa situationer? Hur ska jag någonsin lära mig att fungera, agera som en bra mamma även i dessa stunder? De är bara barn, de är bara uppspelta barn som är nyfikna & intresserade, av allting.
Ljudnivån höjs av glada & ledsna barn, av skramlande leksaker & pulsen & irritationen ökar i takt med varandra.
- hur gör alla andra mammor? Hur hanterar de aktiva & pratglada barn som vill ta i allt?
Det finns ingen situation som påverkar mig så negativt som när jag blir stressad! Jag går in i mig själv & i mina tankar & jag kräver ordning & egen tid. Jag önskar att jag kunde då bara lugna mig & acceptera situationen utan att bli så irriterad, frustrerad & deppig ut i hårtopparna.
En dag, en dag ska jag bli fri från dessa känslor som låser mig ute från familjen!