Vad kan man begära av oss människor, då inte ens en skröna om en groda vilken låter sig övertalas av en skorpion att få rida på dess rygg trots grodans övertygelse om att stinget i dess hud halvvägs över ån skall döda såväl den som dränka skorpionen?

Och ändå, hur sällan gör vi våld på vår natur?

Överlevnadsinstinkten för en ojämn kamp mot nyfikenheten.

Hur ofta och länge kan vi flyga mot solen utan att våra vingar smälter?

Jag känner alltför ofta hur missbrukets sköna dimma vill ha mig att svepa den om min själ.