Att stå, på en öppen plats.
Ensam, står jag där-eller?
Jag står ensam, på en
stor, öppen plats.

Ensamheten öppnar upp,
jag kan ta in en verklighet-
min, det sanna.
Ögonen är slutna, jag är med
med mig s j ä l v.

Konversationer hörs i bakgrunden,
svagt svagt svagt.
Kontrasterna likt svart och vitt,
slår mig.
Fåglarna kvittrar.

Att vara, med sig och med sitt.
Ensamt, men en verklighet.
Att känna in,
att vara.

Ögonen är slutna,
jag öppnar upp och ser,
j a g ä r h ä r.
Det är såhär, ja.

Platsen, är fylld av
minnen,
förflutna händelser
men som nu är
borta,
avlägsna och glömda.

Vinden blåser mig i ansiktet,
och påminner mig,
om min styrka.

Sträck på dig,
ja.
Inte sen, inte om
f e m m i n u t e r-
gå i motvind.