Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Flickan som älskar sin skugga

 

Hon är villig att, gå långt över gränsen till vad som kan anses vara hälsosamt, dunka sitt huvud mot väggen för att få utlopp för sina okontrollerade känslor som bubblar inom henne. Hon dunkar sitt huvud mot väggen, frontal loben får ta emot smällarna väggen orsakar när huvudet träffar ytan men hon fortsätter att dunka sitt huvud mot väggen för hon känner inte smärtan i huvudet.

Mitt i panikångesten känner hon lugnet från hennes varelse, den trygga handen som moderligt smeker hennes rygg, kramen som befriar så mycket att den framtvingar panikångesten igen för att det kom för nära. Hon skjuter ifrån sig och springer därifrån, mest för att hon blev rädd, rädd för den behagliga känslan som hon innerligt längtar efter i hemlighet. Mamma, kom och rädda mig, mamma, säg att du beskyddar mig, mamma, säg att hos dig får jag vara trygg.

För första gången hör hon själv att hennes gråt låter falskt på autoplay och hon undrar vad som händer för allt känns så overkligt med en frånvarande känsla så som det kan kännas när man tittar på en dålig b-film. På okänd mark slår hon automatiskt på spår ett på autoplay vars uppgift är att hata allt och alla, mest sig själv. ”Jag hatar allt! Jag hatar alla! Jag hatar mitt liv! Jag hatar mig! Jag vill dö! Jag har gjort allt för att få dö men inte ens det får man göra”.

Ilskan mattas av när hon upptäcker att hon lugnt följer efter henne vart hon än går trots hennes kulspruta attacker som består av hatiska ord som flyger och letar efter någon att såra likt kulor från en kulspruta. Nu kommer hon obehagligt nära igen men nu känns det inte lika farligt för hennes ord känns lugnande och är fyllda av mening som i stunden känns rätt. Känslan av ömsesidig respekt smittar obehagligt skönt och hon finner till sin förvåning att det känns ovanligt lätt att prata på riktigt.

”Vi får se om hon håller hela vägen” tänker hon tyst ”men jag är villig att testa hennes förtroende. Imorgon är en ny dag”. De sista orden hon hör innan hon somnar utmattad i hennes knä är; ”Jag finns här för dig. Jag är här för att hjälpa dig att hjälpa dig själv".

 

 




Fri vers av SagaArt VIP
Läst 278 gånger och applåderad av 8 personer
Publicerad 2012-04-10 21:59



Bookmark and Share


  Susie Blomqvist Simu (poetry in motion)
Väldigt bra skrivet. =)
2012-05-02
  > Nästa text
< Föregående

SagaArt
SagaArt VIP