vi var inte ens tonåringar
som läste serietidningar
och drömde drömmar
om att bli rika

så när vi bröt oss in
i det där förrådet
på jakt efter guld
men bara hittade
säckar
fulla med säd
blev vi frustrerade

vi tog fram våra knivar
sprättade upp varenda säck
innehållet
hällde vi ut
i en stor hög
mitt på golvet

sedan kastade vi oss
ner i havet
badade
simmade
dök
precis som Joakim von Anka

väl hemma
glömde vi bort alltihop
tills polisen kom
och fick oss att falla
som dominobrickor
på varandra
de hade hittat en plånbok
med legitimation i
som föreställde
den svagaste länken av oss
han som bönade och bad
om att få följa med
han som var så ensam
och inte hade
någon att leka med

20 år senare
dömdes han till livstid
han hade sprättat upp
sin älskade
från magen och upp till hjärtat
och tömt ut
innehållet
mitt på golvet

han som var så ensam
och inte hade
någon att leka med