Med risk för att låta överlägsen, vågar jag erkänna att jag inte förstår hur majoriteten människor kan leva sina liv utan att reflektera. Ibland har jag trott att min irritation beror på avundsjuka, frustration och bitterhet över att jag själv inte rofullt kan leva och njuta över allt "härligt" i livet. Jag har försökt, och försöker, eftersom det väll är det enda alternativet till att dö? På många många sätt är livet orättvist, komplicerad, ångestladdad och fult. En grå gegga man inte förstår sig på och så mycket plast, så mycket konstlat, precis som jag själv. Den enes förlust är nästan alltid den andres vinst och det är väll det ekonomi som vi baserar världens regler på handlar om; en fördelning av resurser, vars i dess materiella definition innebär att någons tillhörighet av någonting resulterar i någon annans avsaknad.

Samhället är dock uppbyggt på det mest smarta och manipulativa sätt, genom att det faktiskt fått oss tro att vi tar våra beslut och lever våra liv som självbestämmande individer. Det är viktigt att vi tror det för att samhället inte ska kollapsa, eftersom känslan av maktlöshet tar våra liv. Men hur kan någon samtidigt tro att detta är sanningen?!

För det första handlar allting, som tidigare nämnt, runt om oss pengar. Ett praktiskt mått vilket man kan räkna. Tillväxt har kanske därför blivit det viktigaste målet för en nation. Studerar nationalekonomi och irriterar mej lika mycket som jag fascineras av varje mening jag läser. Pengar har alltid fascinerat mej, hur någonting ena dagen kan ha ett värde och andra inget alls, hur mycket inflytande det har och ja, egentligen vad fan det är. Är det så att värdet på en tjänst eller en vara ska spegla något annat värde men att pengar är enklast att kalkylera? I läroboken ska det spegla människans nytta. Detta bygger dock på uppfattningen om att konsumenten i fråga är en rationell fri individ. Huruvida denna är påverkad av marknadsföring, social klass eller könstillhörighet exkluderas i analyserna. Konsumenten vet själv vad hon vill konsumera, och det till största möjliga nytta. Det formar sig som en vacker saga alltihop om vi bara släpper dessa marknadens krafter fria, vill de mena på. Men att de inte tränger djupare in i och kritiserar VAD det är som formar dessa marknadens underbara gudomliga krafter är oförståeligt. Eller kanske inte oförståeligt, de som tjänar på detta vill givetvis inte rycka bort systemet som ligger under våra fötter.

Är konsumenten medveten om mängden sociala kostnader som orsakas på grund av varans produktion? Troligtvis är det ingenting hon bryr sig om på grund av den så kallade närhetsprincipen, det vill säga man bryr sig inte om lidande så långt bort eftersom man på grund av avstånd och olikheter har svårt att identifiera sig och medlidande. Trots denna omdiskuterade tes om den globala fria marknadens negativa konsekvenser verkar det inte alls vara någonting som politiker vill ändra på. Eftersom det är vinst och avkastning som är det viktigaste. Som om pengar i sig hade ett existensvärde? Vilket det definitivt inte har eftersom pengar i sig inte är värt någonting utan den vara eller tjänst man köper med pengarna.

Förlorarna är inte bara den stackars utnyttjade befolkningen långt bort, utan också konsumenterna drabbas av en hårt konkurrensutsatt marknad. Marknadsföringen, vilken ska stimulera vår konsumtion och som expanderar i samma takt som avregleringen av marknaden, bokstavligt talat förutbestämmer våra liv. Detta samtidigt som vi paradoxalt nog rankar frihet som högsta prioritet. Marknaden jobbar HÅRT och lägger stora summor pengar på att manipulera konsumenterna in i en viss riktning. Försöker övertala oss om vilka liv som vi bör leva, vilka vi bör och vill vara etc. Företag spelar på det som är humant inom oss, känslor och strävan efter att få känna samhörighet och tillhörighet, vilket för oss människor är ytterst viktigt eftersom vi är sociala varelser. Marknadsförare spelar på dessa humana känslor samt grötar ner oss i allt djupare könsroller. Om du vill vara kvinna lär du exempelvis vara ursexig, om du vill tillhöra och vara en RIKTIG kvinna alltså, annars riskerar du att bli utstött samt lär du aldrig få en man, vilket är bland det viktigaste för en kvinna eftersom det överhuvudtaget är i mannens ögon som hon kan existera (herregud genus kan man för övrigt skriva miljarder böcker om och ingen lär ändå förstå då det är i ett patriarkat vi lever).

Marknadsföring gör oss på många sätt olyckligare på grund av detta eftersom vi också jämför oss mer. Och då jämför vi oss inte med verkligheten, utan hyperverkligheten där endast de rika, lyckliga och snygga bor. Annledningen till att marknadsförare utnyttjar detta är för att de tjänar just PENGAR och på den politiska agendan är det bara i ekonomiska termer vi räknar. Vinst kan endast räknas i kronor, men vart fan är vi påväg? Jag tror på riktigt ingen av oss vet det och kanske är det också läskigt att ta ner pengar som en av de viktigaste sakerna att sträva efter, eftersom vi då kanske måste inse att livet egentligen är helt meningslöst.

Detta är givetvis ett komplicerat ämne och jag kritiserar inte allting som har med fria marknader att göra eftersom teorin i stora drag grundar sig på goda tankar; att samhället automatiskt formar sig själv, en viss tro på att individer kan ta ansvar etc. Teknisk utveckling har oundvikligen gynnats av den konkurrensutsatta marknaden, vilket inte bör stickas under stolen. MEN, jag tror att vi bör kritisera dessa grundläggande antaganden igen vad gäller vår politiska agenda idag. Vad ÄR frihet, egentligen? Frihet är ju ledordet för liberalismen, Adam Smith och de äldre nationalekonomiska tänkarna. Vart ligger friheten hos arbetarna i det land där de utnyttjas på grund av billig arbetskraft? Mervärdet, för att citera Marx, ligger ju i händerna på arbetsgivarna (vilka i många fall kommer från väst och som valt att producera i landet på grund av lägre kostnader). Det är naivt att tro, som nationalekonomerna gör, att lönerna för arbetarna tillslut kommer höjas då de motsvaras av marginalproduktiviteten – vilken om den intensifieras och ger högre avkastning – automatiskt höjs. Landet som helhet kommer visserligen per automatik få högre BNP på grund av höjd produktion men utan statlig inblandning har an fri marknad tendens att istället öka klyftorna mellan fattiga och rika. Den senaste tesen är för övrigt inte ens negativt laddad för de flesta ekonomer idag, eftersom en ojämn inkomstfördelning ökar incitamenten till att arbeta. Den höjda produktiviteten i landet, på grund av de ”komparativa fördelarna” i billig arbetskraft, ökar även miljöutsläppen i landet och i världen. Detta är inte heller någonting som man tar hänsyn till eftersom produktivitet = BNP = pengar.

På grund av kapitalets fria rörlighet i världen har dessutom många länder skuldsatts då utländska investerare köpt upp stora delar av industrisektorn. Handeln med omvärlden är omfattande. Självklart ökar produktionen och den tekniska utvecklingen i landet, men åter igen, är detta frihet?! Är det inte att landet i fråga kommer ha en tendens att agera likt sina största handelspartners i exempelvis politiska frågor på grund av att de är beroende av handeln emellan dem. Är inte ett beroende rena motsatsen till frihet?

Är det frihet för oss svenskar då vi har möjligheten att konsumera hela dagarna på grund av våra höga inkomster och breda utbud på marknaden? Konsumtion ska ju stimulera behov, men vad är det vi strävar efter? Varför tar behoven aldrig slut och varför är vi aldrig nöjda? På många sätt tror jag många känner en viss tomhet i detta, även jag själv har många gånger hamnat i personliga kriser där jag på riktigt inte vet vem jag är. Jag vet hur jag ska se ut och sedan tar det stopp. Hårda regler finns även på hur man ska bete sig, vilket hämmar den personliga utvecklingen. Är det frihet? I den pågående lyckoforskningen har det bevisats att lyckan sjunker vid en viss nivå på BNP per capita, och om den då gör det, varför är det nödvändigt att höja dessa värden? De ekonomiska experter vilka guidar oss i politiska beslut ser bara till att konsumtionen maximeras, men till vilken nytta?

Jag har inget svar på hur detta bör styras upp men vad som är uppenbart är att dessa frågor verkligen bör diskuteras och vägas mot de positiva effekter som globalisering och avreglering av marknader har, det vill säga teknisk utveckling och materiellt välstånd.

Men vad är egentligen lycka? Finns kvalitativ lycka? Huruvida skiljer sig lyckan hos en fattig respektive en rik? Vad som är säkert är i allafall att vi är långt ifrån fria i detta samhälle! Tror till och med att vi är så hopplöst fast i det system som vi redan byggt upp att det troligtvis är omöjligt att ändra riktigtning.