”Jag Vägrar!” säger han och tar tag i fjärrkontrollen och börjar bläddra bland kanalerna för att markera genom ignorans att hon inte kan övertala honom om någonting annat. Hon tar fjärrkontrollen ur hans hand och stänger av TV:n för att markera att han bör lyssna till vad hon har att säga. Hon begär bara att han lyssnar, ingenting annat. Hon ger honom inget annat val än att ge henne 5 minuter av sin tid.

”Jag hör vad du säger men både du och jag vet att jag har rätt” säger hon med en lite halv allvarlig ton i sin röst. Han hör henne samtidigt som han känner motståndet i sitt bröst, han vägrar, han vill inte. ”Jag vill inte” hör han sig själv säga högt men med en viss osäkerhet i rösten. Om han bara visste vad som orsakade känslan men det visste han inte. Han visste bara att det var ett starkt motstånd, ett starkt nej. Varför skulle han gå emot eller ignorera en så stark känsla som känns i hela kroppen. Ett nej är ett nej tänker han tyst för sig själv.

”Du undviker och förhindrar sanningen från att komma upp i ditt medvetande” säger hon. Motståndet som du känner i din kropp är en signal till dig som säger ”jag är maktlös”. Du har skapat den verkligheten inom dig själv men du gillar den inte för den får dig att känna dig svag, ibland arg eller ledsen. Istället för att läka din svaghet så försvarar du den genom att hitta på sanningar som överensstämmer med innehållet i ditt sinne, dina projektioner hindrar din läkningsprocess. Förlåt dig själv och automatiskt förlåter du även alla andra. Släpp taget om de giftiga energier från det förflutna som du håller fast vid”.
”Hur?” frågar han.
”Genom att tala sanning och med kärlek omfamna vad du än finner inom dig själv. Det finns ingen anledning att bära på smärta från gamla verkligheter”.
”Jag orkar inte” säger han och håller in andan omedvetet.
”Andas” säger hon. ”Sanningen är att du upprepar samma mönster gång på gång och du undrar varför det händer dig. Allt kommer att hända dig igen – tills du frigör dig. Du kan inte fuska för lärdomen är din att uppleva” svarar hon ömt.
”Jag vet inte hur man gör” säger har nästan lite uppgivet.
”Börja med att observera ditt motstånd, din svaghet, din ilska, dina reaktioner, varför reagerar du? Vad triggar igång dig? Skyller du på andra eller situationen? Är det ärvda mönster? Har du frågat dig om smärtan verkligen är din att bära? Du ansvarar inte för dina föräldrar. När du ändrar dina tankar så ändrar du din verklighet. Sanningen är att din verklighet bara finns inom dig och skapas utifrån dina tankar. Dina egna val är din nyckel. Om du är rädd då har du fördrivit Kärleken och om du upplever den fullkomliga Kärleken då har du fördrivit Rädslan. Förstår du?” frågar hon
”Jag hör dig” svarar han. ”Du är jobbig och det låter som en livslång process”.
”Andas och släpp alla illusioner” viskar hon med ett leende.