Jag står vid perongen, betraktar betongfloran
- hör sorlet av det som gror i buken på horan.
Små fotsteg paraderar med Djävulen blid,
folkets trygga sköte estraderar utan strid.

En jargong att omfamna, jag står likt Messias
- en kopia att bleka, av Herr Gallimatias.
Med leda käkar svära, att färdas i hans vagn
där utan fördel tillstå - att man är Guds agn.

En apostrof att ge, i ditt hjärtas trymå.
En favör att bero med Herr Arnes paletå.
Att elda med aska ur Gabriels strida flod.
Att söka sitt inre krig och lida fruktans mod.