De nyligen omplanterade
pelargonernas blad
riktar automatiskt in sig
efter vårsolens frekvens,
likt levande parabolantenner,
fyllda med levande klorofyll
och uråldrig botanisk visdom,
i stället för digital teknik,
plast och metall.

De fungerar minst lika effektivt
ordinära paraboler
bara de får vatten regelbundet
och får ny jord varje vår
efter den mörka årstidens
drömfyllda vila.

Pelargonernas klyvöppningar
äter solsken och koldioxid
och andas ut syre.
Parabolantennen av metall
på ett balkongräcke
är förmedlande passiv länk
mellan rymdens radiovågor
och en tv-skärm.

Pratar vi med pelargonen
ger vi den koldioxid
och vi får syre i utbyte.
Vi är delar av ett kretslopp
av ömsesidigt beroende.

Skärmarna kräver vår tid.
Blommorna berikar den.