inuti det totalitära mörkrets väggar


djupt in i kaosets vansinne
jag vaggas till sömns
under tomhetens filt
dränks långsamt därinne
till att evigt bevaras
i oändlighetens mardröm
där tystnaden är den enda trösten
som givas till

inuti det totalitära mörkrets väggar
jag långsamt kvävs,
att blekna ut
från existensen av tid
endast medvetandet
i en svävande kroppslös form
jag skall befinna mej i
att bli fången att evigt vara
från sinnesrons ljuva frid

dömd innan existens
mentala grubbleriets strid
smittad av livet
som enda sjukdomens plåga
att enda botemedlet är
avlägsnandet av sej själv
från existensen av tid

djupt längre in
drunknar i oceanen av förtvivlan
ångesten och depressionens mörka boning
är det helvete som finns
där sin egen förlust av liv
ses som välsignelsen
att äntligen slippa lidandet
i evighetens tid
av tystnadens omfamning
när inträdet inträffar
till den sista vilan


skriven av //Fimpen (låt text till mitt musik "solo" projekt lämna gärna feedback)