Röken lämnar sakta min kropp, ut genom munnen, förbi läpparna.
Det är nästan lite sensuellt. Den cylinderformade cancerpinnen
för jag sakta emot läpparna igen, bara för att minnas dig. Bara för
att låta giftet flöda i mig som blodet självt. Jag minns dig, hur du
för giftet emot munnen, andas in för att sedan låta röken nudda
dina läppar. Jag minns hur jag ville vara röken, bli en del av dig.

För att minnas dig lite till sitter jag kvar och låter regndropparna
nudda mitt ansikte, bara för att få ha kvar känslan lite till låter jag
kroppen skaka av kylan. Bara för att minnas oss, så tänder jag en
till och fokuserar på röken som lämnar min kropp. Det är sensuellt,
det är vackert, det är helt underbart att bli en del av giftet själv,
av dig, av oss.