Du skrattar och ler, men ingen vet.
Men som en vårvind du sveper förbi och man känner att du smeker.

Lika kall som jag var igår, värmer dina ord min frusna skinnkostym.
Ögonen blir rör till tårar.

Sagor om lyckliga slut, kantar uppväxtens värld.
Varför har vi ingen bok, om hur livet är.

Stressar hit och leker där, man kan få vattkoppor här.
Maten ska fram och någon ringer eller var det ett sms meddelande.

Isen står i frysen, till sommarens första hallonsaft.
Grodorna kväker tillsammans, med grannens mars katt.

I hagen går hästar och betar, bonden plöjer fåror.
Jag ler när jag mig i spegels reflex, ser en tant med prickig näsa.

Skottkärrans vinda däck talar sin historia själv.
Ladugårdens svankiga tak, faller förmodligen ihop snart.

Men det ska vi alla, men kanske man först ska ge dagarna en chans.
Inte hoppa från sak till bak, andas ut en stund.

Se hör och le varje dag kan man finna en liten ego stund.
Klappa sig själv på kinden "Jag är ju riktigt bra tra la"



Lynx © M