Söndag telefonen ringer, någon mig nära är död.
Måndag som en dimma, allt klibbar som en kladdig karamell.

Tisdag telefonen ringer, mitt syre "mamma" fått cancern tillbaka.
Minuterna släpar sig fram jag vill, men vad? jag ska, men vad?

Jag irrar och virrar hittar hit, skriver av mig.
Paniken ligger nära, hon är mitt allt.

Jag blir övergiven igen, egot sliter sönder mig.
Skriker, gråter vill vara barnet som mamma tröstar.

Varför år 09-10 var ett liv med döda runt mig, var stark håll ut.
Sex av mina närmaste bara föll som furor.
Pappa å pappa.

Jag orkar inte, sluta fjanta.
Kan jag få krypa in i en famn som håller om mig.

Varför är man så ensam, i en värld full av människor?
Läste en gång, "se positivt i allt" ja men, nej se!

Djupt andetag jag ser "stark blir man i ensamheten".
Bla bla, "ja" jag försöker senare.

Skit piss och vademecum, jag famlar, någon SPANAR en hand.
Jag kanske inte drunknar denna gång.

Men orden ekar i huvudet, minnen från glada tider.
Mamma mam ma m...............överlev snälla.


Lynx © M