En råtta kryper längst mitt golv
Mörkret utanför lyser upp mitt rum
Klockan har just slagit tolv

Råttans vässade klor stör min sömn
Den rör sig i takt med min skuld
Mina ögon svider och jag är öm
Livet kan ge mig en chans
Jag ska laga det jag förstört
så fort jag bitit av råttans svans

Mona Lisa log åt nåt vi inte såg
Jag ser inget att le åt
nu i början av denna tredje våg
Vemod, förnekelse och stor förtvivlan
blir det som skär denna gång
Det är allting som den vill och kan

Den vita duvan ska symbolisera fred
Vad symboliserar då korpen utanför,
är det den som minns oss som stred?

På andra sidan väggen är en soldat
Han är ensam och glömd som jag
En gång stred han för sin stat
Nu är han hatad av densamma
Han är min ständiga fiende
Trots det är vi båda helt ensamma
Jag kan inte hata honom för det
Trots våran årslånga ed
Men ingenting borde hålla en evighet

Jag har gått mot rött
Kört för fort någon gång
Sett en katt som förblött
Snattat godis som barn
Pallat äpplen från grannens träd
Men vid det här blir jag aldrig van

Min önskan för så längesen
Först nu står tiden still
“Låt tiden gå och det är över sen”
var vad de sa till mig
Kanske var det bara en jävla lögn
Kanske var det nåt från e-bay
Men nu står tiden still
Det är straffet jag får ta
Jag som bara ville till Hagnesta Hill