Det värsta med att födas
är själva födsloögonblicket
iakttagandet av hur verkligheten
utanför mamma tar sig ut.

Att sedan verklighetens fasor accelererar
ju äldre man blir
det är en sådan där utdragen chock
man aldrig förmå hämt sig ifrån.

Det enda som kan få den att som stilla sig
är ett litet antal upplevelser
vilka skall vara som ett stilla vårregn
komplett med sol, regnbåge och
Göteborgs gosskör sjungandes sommarvisor.