Jag har ångest.
Jag skyller på global ångest.

Men jag behöver bara gråta.
Det gäller bara att jag kommer ihåg att andas.

Trycket i bröstet har jag alltid känt.
Men inte så här.

I bilen är det kvavt och smutsigt.
Jag ligger totalt obekvämt och klumpen i halsen försvinner inte.
Fast om jag gäspar och skakar på huvudet då försvinner det
men det har jag gjort alldeles för många gånger.

Jag måste komma på vad det är för något.
Något, något river mig från insidan.

Min utgångspunkt är Varför finns jag, men jag är trött på den.

Små vattendroppar stänker upp på vindrutan och vädret beter sig precis som det vill.
Grått och grönt.
Vi längtar till sommaren och säger att det är aprilväder.
Men blir fortfarande lika irriterade och bryr oss inte utan börjar skylla på vädret och alla andra.

Det kanske kommer därifrån
Vi stöter allt ifrån oss.

Det är inte mitt fel.
Det gäller bara att jag kommer ihåg att andas.