Nätter vakar dig till ända
inte en blund skall sig förse
finns bara enkla vägar

dem bär alltid på en hake

Straff fött från smärta att utstå
är det säkert?

Obestämd förvirrelse
den gömmer du under täcket
eller bakom dörren då du går

Tomma vägar utan hänvisning
fötter förgörda sedan tidens existens

och minnets gång

I ett rum släckt av den ensammes fruktan
det enda som tillåts att se
är hoppet som vilar dina händer

Lager av smutsighet och oförlåtna ursäkter
ett hål i den skyddade själ

som förstörts av kallaste kraft

I centrum av vilsen och oförstörd
du kan vara jag

Hur ska vi klara oss?