När du gråtit ut allt du har
I en pöl utan botten
Ett tjockt dimmigt mörker
Får mig att älska
Jet jag egentligen borde hata
Rödsprängda ögon vid ett högt berg
Jag kommer aldrig upp dit
Där älvorna dansar och spelar fiol
I ett månsken som aldrig slocknar
I en solnedgång som aldrig tar slut
I en dag, som aldrig blir natt

Jag tittar ner
Ser mina smutsiga, kalla fötter
Mot en mörk, stenig grund
Kanske ska jag vara här
Kanske är det här, jag hör hemma
Kanske är det där uppe en plats
Avsedd åt dem
Som har vingar

Och sandaler...