Jag kan sälja min ångest för ynka miljarden,
fast den är något jag bär innanför,
Att jag inte släppte den ut när jag bar den,
dess avgrundsskrik varken man ser eller hör.

Den går ej med ord eller bild att gestalta,
Ett märkligt porträtt utan form och kontur.
Att nån vän utav konst kan mitt konstverk förvalta,
man kan fråga sig varför och fråga sig hur.

Och att äga ett verk som man inte kan forma,
är måhända unikt, men är annars mest dumt.
Och ett skrik utan ljud kan ju inte ens gorma,
Eller hänga på väggen för skrikandet stumt.

Men här är den ju nu, på miljarden är budet,
Ni kan även få prova den innan ett tag,
m det passar hos dig, varken bild eller ljudet,
utan bara ett tomt som är del utav jag.