V/O speaker
Bortom dalarna och över kullarna i det lilla konungariket bortom tidens gränser fanns det en gång en drake som var mycket bitter och ondskefull.

Draken
Entré

V/O Speaker
Det bästa han visste var att röva bort prinsessor och äta upp dem till middag. En dag då den elaka draken hade rövat bort prinsessan sagolock. Kom det till hans borg ett bud ifrån konungen.

Konungens bud
Du måste lämna tillbaka prinsessan omedelbart annars kommer kungens soldater att göra slarvsylta av dig!

Draken
Så, låt dem komma bara Mig gör det detsamma ifall det är en man eller tusen ty jag dräper dem allihop på en och samma gång.

Prinsessan
Skriker

V/O Speaker
Prinsessan skrek ifrån sin bur hon var mycket olycklig där hon satt eftersom hon var van vid att både ha mat vid sin sida samt kammarjungfrur som passade upp på henne hela dagarna.

Draken
Står och rör i grytan



V/O Speaker
När draken stod i sitt kök fört att börja tillreda den fagra prinsessan sagolock hörde han till sin förvåning ett ihärdigt bultande på dörren. Han brydde sig till en början inte alls om det men efter ett tags ihärdigt knackande så tröttnade han tillslut och bestämde sig för att kolla upp vad tusan det var som egentligen pågick. Han gick emot dörren och öppnade den.

Draken
Går mot dörren

V/O Speaker
Till sin stora förvåning så upptäckte draken att det inte fanns någonting där.

Draken
Hallå,
Han blir orolig
Finns det någon där?
Han kikar ut

V/O Speaker
Han kikade sig omkring men kunde inte se någonting annat än den täta dimma som på morgonen hade lagt sig över området där draken hade sin borg.

Draken
Går ut
Hallå!
Går omkring i dimman


V/O Speaker
Plötsligt och innan han visste ordet av så fann han sig omringad och fastbunden av konungens tusen mannar ledda av riddar Robinson Robban i spetsen. Den mest eftertraktade riddaren norr om dalarna.

Draken
Jaha det var väl bara en tidsfråga förstås innan det skulle ske. Ty sagorna är desamma i alla lägen. Även för en drake som mig.

Riddar Robinson Robban
Triumferande med svärdet höjt
Nu drake skall du dö

V/O Speaker
Samtidigt som Riddar Robinson Robban var redo att karva draken i små molekyler. Hördes en samstämd kör av jublade

V/O folkmassan
Tjoho, jippi

V/O Speaker
Det var trupperna bakom honom. Tacksamma för att de fick vara delaktiga i hans liv.

Riddar Robinson Robban
Skrattar

V/O Speaker
Riddar Robinson Robban skrattade så att det ekade i drakens annars så tysta hem. Draken visste minsann att nu var det sista strået till stacken draget och i morse hade han fått vingar i cornflakespaketet istället för kalle anka figuren som skulle ha varit där.


Draken
Tittar sig om sista gången mot borgen

V/O Speaker
Draken såg sig omkring in borgen en sista gång och uppfattade hur trupperna av män och kvinnor viskade bakom honom som de fega uslingar de var.

Wannabe 1
Bo på ett sådant här ställe?

V/O Speaker
Var det någon som sade.

Wannabe 2
Att man inte skäms och tar sitt ansvar som den drake man är istället för att försöka sig på någonting som man är oförmögen att utföra?

V/O Speaker
Tsss. Onda drake som är dum tisslades det. Tankarna som for i drakens huvud var så många och när riddar Robinson Robban skulle hugga draken med sitt lyftade svärd svingat i luften så fick draken nog.

Draken
Hallå! Ni snackar så mycket så att jag blir tokig. Får man i alla fall inte ens en sista uns av rättvisa här. För det finns ofta en anledning till att sådana som jag finns till för i helvete!.

V/O Speaker
Alla inne i slottets boning tystnade. Prinsessan sagolock som nu klättrat ned från buren hade blivit modig och vågade sig fram. I smyg hade hon rispat sönder sin klänning lite extra så att hon skulle framstå som ännu mer sårbar inför den ädle riddar Robinson Robban. Som gladeligen kikade i hemlighet på henne troendes att ingen förstod vad han egentligen ville. Allt tisslande och tasslande tonades ut och draken tog sitt tillfälle i akt och talade ut.
Draken
Hördu din förbannade riddarfjant. Jag vet att jag kommer till att dö om en liten stund men det är bara så att orsaken till detta helvetiska inferno av prinsesskonsumerande har som så mycket annat en starkt rotad psykologisk anledning som sitter som en djup rot inuti mitt bittra inre, jag ber varken dig eller någon annan av dina vackra meningslösa följeslagare om sympatisk förståelse eller nåd. För den saken är i alla fall förbannat klar att även om jag vet om att jag måhända kanske har gjort en djäkla massa fel i mitt liv så har jag inte hycklat om det. Visst har jag kanske knaprat i mig en och annan liten sessa i mina dagar men jag har arbetat fram det själv och aldrig i mina dagar varit beroende av att på ren eller skär skit som bal bjudningar och galapremiärer skapa mig ett namn som innefattar skandal.

V/O Speaker
Alla blev förvånade

Wannabe 3
Kan han verkligen prata?

V/O Speaker
Sade någon.

Wannabe 4
Han verkar ha någonting att säga.

V/O Speaker
Sade någon annan. Riddar Robinson Robban höjde sitt svärd återigen i luften för att göra slut på honom, prinsessan sagolock tryckte sig tätt intill honom.

Wannabe 5
Gör det inte

V/O Speaker
Hördes en röst ur skaran av folk som varit där för att vittna om slakten.
Wannabe 6
Nej låt killen snacka ut.

V/O Speaker
Sade en annan röst. Riddar Robinson Robban hade inget val.

Riddar Robinson Robban
Okej. Tala då men sedan slår jag ihjäl dig bara så att du vet.

V/O Speaker
Draken såg riddar Robinson Robban rakt in i ögonen han vek inte bort sin blick förrän riddar Robinson Robban avlägsnat sin.

Draken
Okej. Det verkar ändå som om det är slut för min del så det är en överenskommelse. Man ska inte äta prinsessor jag har gjort fel men jag står för det. Fast å andra sidan….

Riddar Robinson Robban
Ja å andra sidan vad?

V/O Speaker
Han såg frågande menlös ut där han stod med ena armen i luften och den andra hårt kramande om prinsessan sagolocks midja.

Draken
Det kanske är svårt att knacka in i era små pantade skallar det som jag nu kommer att berätta. Men en gång för längesedan så var jag precis som vilken annan mellansortstyp som finns ute i kungariket som helst.

V/O Speaker
En förvånad susning spred sig bland åhörarna och riddar Robinson Robban såg ännu menlösare ut än tidigare samtidigt som han tryckte prinsessan sagolock ännu tätare intill sig.
Draken
Mitt mänskliga namn var ett av de vanligaste och meningslösaste. Nämligen Frank för det heter nämligen alla som är sådär lagom. Jag bodde ganska bra, hade ett helt okej jobb som datanisse på ett halvstort företag som tillverkade gummidäck. Dagarna var enkla jag steg upp klockan nollfem trettio varje morgon och jag gjorde samma saker dag ut och dag in. Utan att säga ifrån, utan att någonsin klaga och utan att komma försent till mitt jobb en enda dag. Jag var alltid en vänlig typ som absolut inte gjorde sig besvärande för någon annan. Ja man kan säga att jag var en helt vanlig medelsvensson som levde till punkt och pricka efter jantelagens alla principer. Men så en dag så hände det. När jag satt på jobbet som vanligt och jobbade med mitt vanliga arbete och fikade min förbannat vanliga skinkmacka tillsammans med mitt helt djävla vanliga halv tio kaffe så kände jag som om gud fader själv hade äntrat rummet.
Det var en susning som spred sig över hela rummet och allting, ja, hela tiden verkade som att liksom stannat upp. Framför mig stod hon. Den fagraste mö som tänkas kunnat. Med långa bruna lockar och en elegans som får jungfru Maria självt att rodna. Hon var den perfekta kreationen och svaret på alla mina böner som bärare av det motsatta könet. Jag hade blivit förälskad.


V/O Speaker
Draken stannade upp i sitt berättande och en blick ut i fjärran vittnade om hans tillstånd av nostalgi

Wannabe 7
Berätta mer.

V/O Speaker
Sade folket. Och det märktes tydligt att alla, ja till och med prinsessan sagolock var intresserade av att höra drakens historia.


Draken
Okej. Jag tog för första gången i mitt liv modet till mig att närma mig en kvinna. Jag gick fram till henne var den alldeles lagom artiga mannen som man ska vara och bjöd ut henne på en lagom stor lunch på en lagom dyr restaurang. Och ja, Efter ett tag så började vi att träffas mer och mer regelbundet,. Vi blev ett par helt enkelt som levde tillsammans i en helt vanlig tvårummare i ett vanligt medel Svensson område. I början så var allting verkligen skitbra. Vi inredde hemmet tillsammans och planerade våran framtid. Fan, vi investerade till och med i aktier och köpte oss en Volvo combi.

V/O Speaker
Alla lyssnade intensivt på drakens berättelse.

Draken
Men efter ett tag så började hon att dricka. Hon kom hem sent om kvällarna och luktade starkt av rakvatten av märken som jag i min vildaste fantasi aldrig någonsin skulle få för mig att köpa.
Jag visste vad som höll på att hända bakom min rygg, men jag teg, ja jag teg som muren feg för att förlora henne. Fan. Jag älskade den kvinnan.

V/O Speaker
Draken fick en allvarlig blick i sina ögon. Han tittade ned i marken men fångade snart sitt sinne tillrätta och reste stolt på huvudet.

Draken
En kväll i december. Några dagar innan julafton för tretton år sedan i år så hände någonting som för all framtid skulle förändra mitt liv. Jag hade varit ute på stan och handlat julklappar och kom in innanför farstun då min hustru kom ranglandes längst med farstugången. I sin hand så bar hon en stor påk i chromad i silver och hon närmade sig hotfullt emot mig. Jag han inte ens att reagera fören jag kände ett stort slag i min vänstra tinning. Och ja efter det så minns jag inte riktigt vad som hände det enda som jag minns med säkerhet är att jag vaknade upp utomhus, det var kallt må ni tro och det snöade utomhus. Jag fick inte komma in igen så jag tillbringade tre dagar i vårat sophus på bakgården där jag hade klar insikt in i vardagsrummet och kunde se min hustru ta hem älskare som kom och gick in i vårat hem. Så på den tredje dagen fick jag nog.

Riddar Robinson Robban
Vad gjorde du?

Draken
Jo, jag hade nästan frusit arslet av mig därute i soprummet när en vålnad uppenbarade sig framför mig.

Vålnaden
Ska det vara så här Frank? Ska du verkligen finna dig i detta, förtjänar du intet bättre?


V/O Speaker
Alla i drakens slott lyssnade med spänning till vad draken sa. De följde honom i varje ord och i varje rörelse som han gjorde spända av dramatiken i hans historia.

Draken
Jag svarade att jag inte visste bättre. Förr det gjorde jag faktiskt inte, jag visste bara medelmåttigt bra på en lagom nivå då blir det så. Och innan jag visste ordet av så hade jag givit vålnaden ett löfte, jag hade skrivit på ett kontrakt där min själ skulle säljas så att jag alla former av äktenskapliga bekymmer var ur världen. Vålnaden förvandlade mig till drake och i nästa sekund stod jag innanför portarna till mitt hem. Allting var helt annorlunda men ändå precis som det brukar.

Riddar Robinson Robban
Och din fru?


Draken
Ja henne slet jag av huvudet på med min vänstra framtass. Men innan dess så fick hon bevittna den grymmaste tänkbara döden hos alla sina älskare.

V/O Speaker
Prinsessan sagolock tyckte ned sitt ansikte för att gömma det i riddar Robinson Robbans blänkande rustning. Riddar Robinson Robban gapade stort.

Draken
Ja prova själv att bo i ett jäkla soprum en julhelg så får du se hur pass bitter och desperat man blir. Men det förde med sig bra saker också. För även om jag aldrig mera kunde gå tillbaka till min bostad efter detta och även att jag inte längre hade något jobb, så visste jag någonting utöver vad som tidigare fanns. En känsla av att inte längre vara lagom. En känsla av att vara speciell och att kunna prestera någonting annorlunda, och det utan att hela tiden bli ifrågasatt, kanske på grund av att jag spred skräck och idioti. Kanske för att jag käkade upp små prinsessor. Men va satan, jag skapade ju en debatt…

V/O Speaker
Draken tittade lömskt på alla som var i hans slott. Han vandrade fram och tillbaka genom tronrummet och iakttog alla från topp till tå.

Draken
Dessutom så finns det en ekonomisk välfärd att hämta hos mig. Eller snarare i min avkapade hjässa som skall läggas på kungens bord innan gryningen. Men vet en sak bara:
Om det inte var så att jag fanns. Utan min mentala störning, min rubbade sida och sinnessjuka lust till ond bråd död. Då skulle sagorna och alla ting som är värda att leva för vara över. Allting skulle dö ut och alla hjältar skulle skjuta sig. Det mina vänner är renaste fakta.
Lika sant som månens fäste på himmelen.


V/O Speaker
I samma ögonblick så höjde riddar Robinson Robban sitt svärd och klöv drakens hjässa i tvenne delar som sprutade av blodet från hundra prinsessor. Och i hela hans borg lade det sig ett rött täcke som aldrig gick att skrubba bort.
Riddar Robinson Robban återvände sedan hem med drakens hjässa och prinsessan sagolock som han senare gifte sig med. Hur de levde förtäljer icke denna historia.

Riddar Robinson Robban
Raglar omkring hållande sin hand innanför Prinsessan Sagolocks kjol

V/O Speaker
Men på en fest som urartade en sen lördagsnatt på Café Opera var det senast någon som såg dem. Och de var så lyckliga