Jag sitter vid mitt ställe
en lugn plats
faktum är att jag tror jag gick vilse
från stigen
ingen annan är här

Om jag går nu
hittar jag aldrig
åter
Gläntan glömmer
inte människan

Stannar kvar
och
lastar av
allt jag känner
sorgen
i ett bottenlöst tjärn

Inget rör mig när jag sover
i skogens glömmande värn