Jag blundar och försöker

se dig le

som du en gång

log


Det är svårt att tänka när bilder

strimlas i huvudets kvarn

ditt ansikte suddas

av andras penseldrag


Rondskål, saturtråd

parafin och

bordet av stål

där du låg

ej ännu svept och

restaurerad

etsade fast

så länge i mig


Riv nu rummet

och inventarierna som blev kvar


Jag blir arg när jag tänker

på hur jag

förnekade mig minnet

av dig

av-

trubbade mig själv som jag

av-

personifierade dig


Jobbet klart

pappren inlämnade


Kom tillbaka!


Låt mig se dig

avtecknad som du var

en gång så levande

en gång så glad


Låt mig

restaurera dig

i mig, för jag är

din vän