Jag är ständigt trött, på gränsen till utmattad...

Jag är inte mej själv... bär på en sorg och vrede

och kärlek och längtan, som jag inte får utlopp för;

känns som att ha ett surt tändstift... får inte igång

min blixtmotor... attraherar inte människor... blir

ensam och isolerad... känns ifs skönt att vara ensam

och åtminstone försöka på ett utbrott, skriva...

samtala med min trofasta vän Gud.