Det gröna vattnet var fint idag, färgen var både mörkare, mjukare och mer genomträngande än vanligt. Över ytan vandrade små små gröna kullar sakta fram och tillbaka, helt tyst och helt stilla. När den första sälens lilla mjuka huvud höjde sig över vattenytan rann vattnet undan så mjukt så att sälens huvud såg ut att vara en del av de släta kullarna. Den simmade över på rygg och blottade magen i solen med det mjuka vattnet runt omkring som om vattnets uppgift var att ta så väl hand om sälen som möjligt. Tystnaden i vattnet och den dova gröna färgen gav mig känslan av att stå på botten och titta upp, genom ytan, ut till solen.