Jag såg henne i omklädningsrummet igen när hon försökte kränga på sig sina jeans över dansbyxorna. Hon var fortfarande röd i ansiktet men lyckades ändå se trevlig ut. Bredvid hennes tröja på bänken låg en orörd klädhög på lämpligt avstånd för lite småprat. Jag tvekade. Men att skaffa nya vänner var ju trots allt en av anledningarna till att jag började här, så jag riktade mig bestämt in mig mot klädhögen och försökte le lite glatt överraskat mot henne innan jag började undersöka närmare vad det var för kläder som låg framför mig. Till min stora lättnad fick jag ganska snabbt tag i ett byxben som var svart och mjukt. När jag drog ut dem ut högen och fick se hur stora de var byttes lättnaden ut och helt plötsligt blev det hela lite pinsamt, till och med för mig. Men det var ingen idé att backa ur nu, så jag drog på mig de enorma mjukisbyxorna utanför mina jazzbyxorna jag med.
”Jag råkade ta min brorsas byxor idag” sa jag och försökte få till ett sådant där litet skratt som skulle markera att det här var en käck liten kommentar och inte ett vanligt ursäktande. Hon såg lite besvärat på mig.
”Hoppsan, så det kan bli.” svarade hon tveksamt och det lät inte ens som om hon försökte vara käck tillbaka.
”Jag försov mig imorse, som vanligt.” fortsatte jag på min käcka bana. Hon log artigt tillbaka, virade den tjocka halsduken om halsen och sa hejdå. Så fort hon var utanför dörren slet jag av mig byxorna och rusade runt till min egen klädhög.

På spårvagnen var det fullt av folk som luktade smält snö och rök. Men just bredvid mig dök det upp ett helt tomt säte, som ur tomma intet! Jag var fortfarande helt slut efter danslektionen och längtade bara efter att få sätta mig en stund. Och så uppenbarar sig dessa säten! Jag stod bredvid och vaktade dem i två hållplatser, bara för att kontrollera att det inte var något fel på dem. Alla andra säten var ju upptagna. Men efter Ullevi södra tuffade jag till mig och satte mig ändå, jag tog på mig min coolaste min så att alla sneglare skulle förstå att här satt en tjej som gjorde precis vad hon ville. Japp.