Vi samlas ett gäng festklädda för att gemensamt ta oss till en fest.
Vi känner inte varandra sedan tidigare, men har fått instruktioner
om vilken buss vi ska ta.

På något sätt liknar vi varandra,
har ju fått en klädkod, via post i ett vackert kuvert.

Sommarklänningar, mörka kostymer,
slipsar och högklackade skor.
Vi kommer upptäcka att våra utbildningar påminner om varandras
och hitta samtalsämnen som räcker natten lång.

Vi kommer att tala om semestrar, om villaköp och bröllop, om planerade barn eller de som just har fötts, om lägenheter i innerstan och annat som intresserar oss. Saker som knyter oss samman, beröringspunkter och identifikation.

Det står en man i utkanten av skaran, trots sommarvärmen har han två mössor på sitt huvud. Han är klädd i en långrock som skrynklats av många dagar och det ljusa tyget har fått avtryck av platser han passerat.

Någon viskar att vi nog ska hålla i våra väskor, för vem är han, troligen en uteliggare i behov av en slant.
Händer som per automatik greppar kuvertväskorna.

Förvåningen är stor när mannen kliver på samma buss.
Alla sitter två och två bredvid varandra på sätena,
men mannen med mössorna hamnar ensam.

Ingen pratar med honom om semestrar, villaköp, bröllop, planerade barn, de som fötts, om lägenheter i innerstan och annat som intresserar, knyter samman och berör.

Ett par hållplatser senare stiger vi av,
vi har presenter till värdfolket i påsar från Sturebadet,
mannen med mössorna bär på en Ica-kasse i papper.