varje ord en droppe från min hand och ut till intet
det förlorade, till dunsten, till den sorg som kommer sen
tystnaden och hur jag inte vet hur jag blev jag i detta
följer orden, det jag minns och det du sade om vem du var
jag har inte varit nära, allt var tro men mera saknad
och utanför min tillit viskas sagorna till natten
du har stannat, du har upphört, du ska alltid finnas kvar
sån är jag och när jag mumlar mina sista ord den kvällen
vill jag inte att du hör mig fast jag riktar mig till dig
men det ljuset, genom fönstret, vad det säger oss om trygghet
är förlåt