vid uttalet, innan ordet har visat sig
förångas eller förstenas
som den dallrande sommarluften innan regnet:

frihet och oro är samma sak
skapandet är en nödvändig akt
för vem kan genomlida förväntan?

vem kan genomlida längtan? livet är
en hunger efter mera liv
en vår som vimlar in i sommarn,
blommor vissnar och slår ut

vi är nu på stigarna som leder
från korsningen, allt är utåt, som kronbladen
allt är galenskap, som efter Babel
allt har riktats om och ingen hittar

och orden får vind som pollen
flyger ifrån mig till sin mening och
bortom min kontroll slår de sig ner
i okänd jord och gror

men det finns ett under här
det finns en dag när alla är samlade
då det regnar ord som gula korn i luften
och vi hör dem sjunga och vi häpnar

vi förstår varandra, det är som hudkontakt
orden böjs och välver sig
och försommarvärmen sprids