din jasmin som blommade
sista sommaren vackrare än någonsin
är nu oansenlig som om
ingenting hände där

men någonting hände
ingen vattnar din hibiskus
ingen håller dina ordningar vid liv

blommande orkideer och allt som ser ut
som om det ännu pågår
man skulle kunna tro att ingenting stannat

världarna du hämtat hem finns här
bilderna du sett och återskapat
här finns det hopp du envist närde

något har visst stannat

och nu går vi här
mellan dina rum och tankar
uttyder ett språk som ingen längre talar
formerna som du älskade mer än orden
tygers tyngd och lätthet grovlek finmaskighet

äpplena växer på höjder ingen når
vind men inget regn får vi
ingen plockar dina sura körsbär
nästa sommar är det andras minnen
som skapas här

och din kropp liknade jasminen
man visste inte om dess kraft
förrän kanske sista sommaren