En stor vass kniv
En hand som ingen skakat
Två djupa brunnar
utan längtan eller lycka

Beslutet var hans allena
Ingen finns och alla dör
Orsaken var banal som alltid
Ett liv med mörka skuggor
men även dagar av tända ljus

Det vita spektaklet
hade mist sin verkan
De vita rockarna
var aldrig där

I centimeter räknat
dess blad var ohyggligt
Den ryska floden
han hällt i sig
var det enda som han minns

Mamma, kära mamma
Jag hatar dig evigt
Pappa, kära pappa
Varför smärtar det så

Att ingen honom saknar
Är skönt för honom nu
För blodet forsar bort
Där ingen fanns förut

Att döden är så vacker
Likt en giftig blomma för mig