Jag skulle aldrig vilja bära tyngden av ett krävande, blodtörstigt land.

Inte heller skulle jag vilja leda arméerna till seger på mina bröders mark.

Livet vi lever gråter efter gemenskapen bland oss alla.

Det gråter efter teknikens uppgång och vetenskapens framsteg.

Men forskarna skapar dödliga gaser hellre än medicin.

Ingenjörerna skapar stridsvagnar istället för gemensam transport.

Ledarna dödar hellre än att förlåta och glömma.

Folket har blivit förgiftade av girigheten och fördomen.

Till de som läser detta.

Liv inte era liv i förnekelse, lev inte med stängda ögon och hoppas på att allt skall fixa sig.

Livet vi lever är kontrollerat av männen i den mäktiga sitsen.

Livet är kontrollerat av dessa mäns lögner.

Vi dödar de oliktänkande, de "missfärgade", de som säger nej till våra ledares beslut.

Vi viker oss själva för dessa omänskliga, inhumana robotmän.

Och så länge folket viker sig för dessa män.

Kommer fred på jorden och människors gemenskap aldrig att få se morgondagens vackra soluppgång.

Därför vill jag föra vidare det meddelande Charles Chaplin en gång gav jordens befolkning.

I hopp om en rättvis värld där alla framsteg, i alla områden, leder till alla människors lycka och välmående.