Nu händer det igen,
nu,
i nutiden.

Kan du höra mig,
liggande tyst i löven.

Kysser varje droppe av regnet,
som faller mjukt bland träden.

Mitt hjärta trummar,
så hårt,
rätt och så fel.

Din doft hänger kvar i mig,
doften av vår.

Frätande slits vintern ut,
som regnet får tårarna rinna än en stund.

Om en stund är du borte,
tyst lämnas sänkan i skuggan.

Då solen tvingar sig frem bag moln,
ges väten tillbaks till moln och träd.