jag steg med stora steg in inget
luften på planeten där jag bor
och gråter för att tiden sålde mig på bitar
hittar bland insinuerande illusioner
Ett face som jag förlurade.
Jag går vilse utan mol
på vägen med enkel riktning
klagar över insmygande vanföreställningar
där jag förlurade den endast tjej jag hade
när tappade taget i tjejen med födelsen märke på kind
och inte ens en mullvad var på väg
när allting blev
Utom sin tid.
hon var bara borta
med ett slags regn
utanför med mina tårar
i konsensus.
jag skriver ordet sms om och om igen
för en lång tid för döva öron tysta läppar
fjärilarna i mage tillhör det vet jag:
"die hard bitter"
Jag skriver igen ordet längta
på tysta läppar bitter hård
jag vet fjärilar i solnedgång dör inte
dem hör till sommaren som sakta
rollar mot
Sanna mål.

sommaren solnedgångar
vilket förlurar sig långsamt
mot sina mål
en annan tid
En annan sol.