Lyckas med att begå misstag
gör jag bara om det är gratis.

Om jag visste att jag skulle få betalt
för att begå dem
skulle jag aldrig lyckas med att begå dem.

Du vet, sådär som när något av misstag
krokar i något annat när man själv
är i närheten och det där händer
som man inte vill skall hända.

Om jaget skulle ha försökt
åstadkomma samma händelse med avsikt
skulle uppgiften med att lyckas
med konststycket
ha tett sig så mycket mera svårt.

Ta bara ett baklängesmål i fotboll
där en ivrig försvarare skall försöka hjälpa
målvakten med att hålla bollen
utanför målet och plötsligt får för sig

att bara för att han själv
har bollen nära ett mål
det målet måste tillhöra motståndarlaget.

Eller som när du i ivern att komma i tid
hem till middagen som står dukad
kör om alla de där bilarna som är före dig

och dessutom ett hinder för dig på vägen
som du något senare återser framför
stoppljusen som lyser förargligt röda.

Om du fick betalt för att komma hem
i tid för middagen skulle du aldrig våga
dig på att göra de där idiotiskt vågade

omkörningarna utan istället anpassa
hastigheten så att när du väl kommer
fram till korsningen, ljuset slår om till grönt.

Mina föräldrar skulle aldrig ha träffats
gjort sig med barn om det inte varit för
att morsan begick det misstaget att ta
farsan för att vara ett lämpligt parti.

Även om farsan begick till synes samma
sorts misstag så var det åtminstone unikt
i så mening att de var just då inte alls
medvetna och därför också inte ense om

förrän något senare, om just vilket slags
misstag det kan ha rört sig om eller till och
med den precisa tidpunkten för dess begående.
Om de inte lyckats begå sina respektive

misstag hade jag aldrig blivit till, växt upp
och sedermera även blivit medveten om mina
egna misstag. Då hade jag inte blitt poet
och du hade inte kunnat läsa denna texten.

Att det var ett misstag av dig att alls klicka
på rubriken och även börja läsa texten, som
ju är sådär mycket längre än du brukar bry
dig om att alls läsa, var för dig att just begå.