Jag känner några som är Chilenare.
Även de med svenskt medborgarskap är fortfarande Chilenare.
Något annat blir de aldrig.

Att de skulle räkna sig själva som svenskar är ju en rent löjlig tanke.
Inte ens polisen ser på dem som svenskar, där de efterfrågar om mina vänner kan legitimera sig.

Att polisen skulle be mig legitimera mig är ju en löjlig tanke.
Det ser de ju med en gång på mig att jag inte är Chilenare.

Inte ens den av mina gamla skolkamrater som är polis, har någonsin bett mig om uppvisande av legitimation.
Han brukar känna igen mig ändå, påstår han i alla fall.

De flesta som någonsin träffat mig brukar ha svårt för att glömma mig.
Själv är jag förstås absolut inte sådan.

Så fort folk jag träffar är försvunna ur mitt synfält glömmer jag bort deras blotta existens, med rent strålande snabbhet.

Det är bara en av de egenskaper jag har som är av stort värde för mig, såväl som för dem vilka försvinner ur min närmaste sfär.