Roger satt på kyrktaket och blåste muntrumpet när prästen kom till kyrkan den söndagen. Han hade klättrat upp helt utan hjälp av repet som satt åt kring en utskjutande del av taket sedan kvällen innan då han kommit upp den naturliga vägen för att fästa det där. Bara för att om söndagen upptäcka att det som verkat så svårt på lördagen var en ren barnlek dagen efter, varför han låtit repet hänga. Prästen såg upp mot taket för att se vad det där ljudet kom ifrån, det som lät precis som musik i hans öron. När han satt handen över ögonen för att kisa upp mot solen såg han bara en silhuett av något som kunde vara en pojke med ena benet på sidan av det blänkande svarta plåttaket. Kunde varit Roger om han bara fick en gissning. Nåja pojkar var ju ändå pojkar, tänkte mannen och förstod att det inte skulle hjälpa stort att försöka få ner honom i tid innan församlingen kom för att ta plats inne i kyrkan. Istället steg han bara fram till kyrkporten och låste upp den med en väldig nyckel av järn. Det var en mycket gammal nyckel som ännu gjorde god tjänst. Under hela den tid som gudstjänsten varade satt pojken uppflugen på taket och lekte att han var ombord på ett stort skepp och att det var just han som fått uppdraget att spana efter piratskepp från en plats högt upp i stormasten.

Om intresse finns kanske det följer en fortsättning. Dock finns ingen sådan riktigt påtänkt ännu eftersom jag just spontanskrev den här lilla saken.